För fyra år sedan var jag med om en olycka med min dåvarande medryttarhäst, jag visste inte vad jag skulle ta mig till i den stunden och har ända sedan dess funderat på om jag kunde gjort något annorlunda, och isåfall vad, hur skulle jag hantera situationen idag och nu kommer frågan till er hur skulle ni ha hanterat situationen om detta hände dig och din häst?

Det var såhär, för att jag och min dåvarande fyra åriga medryttarhäst skulle komma till ridhuset som låg en ganska bra bit bort behövde vi rida på en kanske 200-300 meter lång grusväg, på båda sidor ligger hagar med el stängsel och vid sidan av grusvägen finns endast ett litet dike innan elstängslet kommer. När vi har ridit kanske två tredjedelar av vägen svänger en enorm stor traktor med ännu större släp in på grusvägen, traktorn tar upp precis hela vägen från sida till sida. Första tanken var "Vad sjutton ska vi göra nu, vart ska vi ta vägen? Traktorn närmar oss i full fart och då vägen är av sand och grus blir det fruktansvärt dammigt. Alternativen vi har är att vända och då ha 200 meter att rida för att komma bort från grusvägen men eftersom traktorn kör i full fart, minst 60km/h så är det nästan omöjligt, vi kan inte heller rida ut på sidan av vägen eftersom det är elstängsel längs hela vägen och enda platsen vi har är diket.

 

Såhär fick det bli.

Mamma som gick vid sidan om mig vinkar och ber traktorn att stanna eller åtminstone sakta ner rejält medan vi går ner i diket för att försöka gå förbi traktorn medan den står still men trots att vi får ögonkontakt med föraren i traktorn och ber honom stanna så händer inget, han bara gasar vidare! I ganska total panik står vi kvar i diket för att hoppas att han saktar ner eller att vi åtminstone kan stå där tills den kört förbi oss, men hur lätt är det med en ganska grön fyraåring? 

 

Vad händer sen?

Hästen får mer och mer panik eftersom den enorma traktorn närmar sig med sitt dammoln och snart kommer vi inte kunna så något alls längre så dammigt blir det. Hästen hoppar lite fram och tillbaka av stress/panik av att inte veta vart han ska ta vägen, och sedan lägger han ner mig på sidan (och ja han nästan gick omkull för att lägga av mig på marken) så någon vidare duns blev det inte, och sedan springer allt vad han har hemmåt men traktorföraren han bryr sig inte ens när jag ligger på marken utan öppnar och säger något till mamma i farten men vad det brydde hon sig inte om att höra för vad gör man när ens dotter ligger på marken och en häst som stuckit? 

Men vad gör han sen, jo han gasar vidare! Jag som precis rest mig upp ser traktorn gasa iväg i full fart frammåt med fortfarande ett så stort gasmoln framför sig så att föraren inte borde kunna se ut. Då kommer den hemska tanke att tänk om hästen stannat längre fram på vägen, han kommer bli överkörd eftersom föraren antagligen inte ser ut överhuvudtaget.. Jag springer allt vad jag har men som tur var när vi kommer fram till stallet så står han där och betar utanför hagen med hästkompisarna i som om inget hänt. Och först då inser jag hur ont jag faktiskt har lite här och var och blod finns det endel av men inga större skador blev det som tur var på varken mig eller hästen förutom en mycket traktorrädd häst...